What the fuck.....

Ja....inte har jag skrivit på evigheter vilket förmodligen innebär att sannolikheten att någon läser detta är minimal. Jag har inte skrivit på grund av att jag blivit lurad, uppmanad att skriva i annat forum, på annat sätt, i brevform till ställföreträdaren vilket visade sig vara något helt annat. Det har varit svårt, det är fortfarande väldigt svårt att skriva dessa brev då jag tvingar mig själv att vara oredigerad, osorterad och ärlig. Jag menar inte med detta att jag på något sätt varit osanningsenlig i mina inlägg här utan mest....distanserad och ett ovanifrånperspektiv, en vid sidan av betraktelse vilket i sig inte varit dåligt. Konsekvenserna jag efter långt och länge förstod var att jag framstod som mycket mer insiktsfull än jag egentligen är. Det är en jävla skillnad på att ha en insikt i huvudet och att faktiskt FÅ insikt. Jag började allt mer måla in mig i hörn där omgivning trodde att jag var på helt andra nivåer än jag faktiskt var. Och det blev en oerhörd frustration i att föra en mental dialog som jag känslomässigt inte förstod ett dugg av. Känslan av att jag lurar hela världen och även mig själv, jag blir något jag egentligen inte är.

Nåväl, jag har egentligen inte för avsikt att fördjupa mig så väldans, funderar fortfarande på om det är möjligt att bryta mönstret och bli avskalad här, om det är klokt eller inte....Sammanfattningsvis kan jag väl säga att tillvaron är förbannat svår just nu....under några månaders tid känns det som om jag håller andan och härdar ut minut för minut fast jag allt som oftast inte begriper hur jag ska orka, om det finns någon poäng med att orka och vad vinsten med att inte orka skulle vara. Döden har även gjort sitt inträde på detta lilla territorium och det står väl skrivet i stjärnorna huruvida den var avsiktlig eller ej, oavsett får det min struktur att krackelera våldsamt då jag själv ofta funderar över huruvida denna kamp är vinstgivande eller ej. Om denna kamp någonsin kan komma att leda till att den tar slut för jag orkar inte kriga mer men mitt väsen vet inget annat tillstånd än att överleva dag för dag. Skit samma, det är för jävligt och inte fan vet jag hur jag ska klara mig ur detta....För att återgå till ordningen så har jag använt detta forum till att arkivera mina texter och jag har i dag slutfört min första text på engelska, ett infall jag inte vet varifrån den kom och min grammatik är inte den bästa men här följer den;

When time lost its purpose and your wounds need to bleed
you´re struggling by the book but you really don´t know why
Your mind crack in shards and your soul has been so numb
that life becomes a quest that you feel you can´t defeat
I´m sorry for my absence, I´m sorry for my silence
I´m sorry for my lack of approval

When every single word come to be demands
you tear yourself apart to adjust and carry on
Always prepared to be threatened to your life
in a world where you never seem to be alright
I grieve for your battle, I grieve for your sorrow
I grieve for your loneliness

You can´t trust anything and your deamons prove you´re right
and you hate their voices but they rule your world and life
You´re looking for acceptence to be who you are
but the shadows drag you down and you´re always left behind
I fear that you´re right, I fear there is no chance
I fear that the fight is endless

You have no place to hide and you feel consumed by lies
and you´re desperate for answers to how, when and why
But the smile on your face and the light in your eyes
never reveal that you´re dying inside
I´m sorry for my silence, I grieve for your sorrows
I fear that the fight is endless

Despite of my knowledge i keep on denying
that my hunger has become
Starvation
I´m seeking for redemption, A need for existence
but i don´t know how to fight for
Salvation